The Cat Hair Has A Knitting In It

Numer stiger jag upp vid femtiden och dricker mitt morgonkaffe till dopklänningssticket.


Roligt mönster men modifikationer krävs. Originalmodellens stickade veck ser bara knöliga ut. Får väl virka en liten spets eller något för att bryta av de olika partierna. Nu har jag slut på garn men Maria har beställt och förhoppningsvis kommer jag att kunna sticka klart nästa vecka.


Uppdrag: Sticka en blåbärsmössa. Rätt mönster men fel garn. Med information om två "cirka två år" gamla gossar vars ena huvud är "rätt litet", det andra barnets "jättestort", och endast personliga mått på mönstret är det banne mig inte lätt att få ihop något användbart. Tre prototyper krävdes innan det såg acceptabelt ut. Kanske passar den någon av de stackars barnen, annars får väl MM göra som han gör med alla sina fådda stickningar... använda dem som vindrutetrasor.

Det blev bara ett blåbär, fick lust att istället göra en fisk.


MM´s liv består nu av en stor portion barnskrik och babygröt. Det hör liksom till när man gudfadrar sig. Garnet som blev över från mössan stickades till grötlappar. Till hösten vill vi se hans egna astrakanaplar mosade i burkar och lock med söta spetsprydda hättor på.



Nytt från hamsteriet: Krulltotten Achala har tillsammans med brorsan Amiral Affe flyttat till Göteborg. Ulrika har rapporterat att de trivs och inte hittar på alltför mycket rackartyg. (Fotot taget av Tazzar).


B har planterat blommor men vet inte vad han satt i jorden. Inte jag heller. Någon som vet vad de vita heter?

Ljus och kärlek!

Min lilla blogg, så blek och ful...

... du lever upp till varje jul? Äh, det har inte hänt så mycket i handarbetsväg sedan sist. Det är mer fart på kreaturen, dagens bildsvit är ägnad dem.


Först ut är Dior. Hon smaskar godsaker all night long och snarkar på dagen. Diors kindpåsar blir aldrig helt fulla, hon skulle kunna äta en valross eller två.


Fievel är av samma sort. Fast grå och fortfarande lite bebis.


Aniu har börjat skolan. Här väntar hon på att få en lektion i hur man samlar ihop får. Det är rätt svårt. Särskilt när det gäller tonårsfår...


... som gärna har lite attitydproblem. Hu.


Muskot har inga problem med fårskallarna.


Mollie tar det lugnt. Höger tass upp. Det räcker. Här under en promenad till Paviljongen.

Kanske blir det ytterligare något blogginlägg före jul ändå. Och då med lite Sticksnack. Tills dess, simma lugnt.

O Fortuna! Damdam-damdam!

Dags att damma av bloggen lite tror jag. Sitter i ett smärre kaos av en uttråkad operasjungande dotter bakom axeln (den där Cans och dessa körer - suck) samt en höglöpande, irriterad hund som jagar katterna så att fluffet yr, med en yster valp i hasorna.

Ni har sett den tusen gånger förr - och antagligen stickat minst en... Jag talar om Kiri. Jag ÄR sen av mig, men det var en angenäm känsla att maska av den fyrahundratolfte maskan och fatta att det faktiskt BLIR en trekantig sjal av något som mongomuppen länge trodde var en formstickad mössa för geniknölarna (hä hä - de enda knölar mongomuppen har är de geléaktiga lipom han odlar). Sjalar behöver inte monteras men jag fasar för blockningen.



Jag fick verkligen känsla för sjal och naturligtvis vill jag pröva garnet alla pratar om: Kauni. Beställde förra helgen från en dansk nätshop som reade ut effektgarner av udda storlekar. Det var en präktig kon med 320 g jeansblått och två trinda nystan med totalt 320 g grön-ljusgrön-gult som väntade på mig i fredags. Beställde genast ytterligare två nystan Kauni från Garnkorgen för nu vill jag ge mig i kast med Flower Basket.



Tack för alla mail som kommit under min bortavaro. Jag uppskattar dem verkligen men är skamligt dålig på att svara när hälsan inte är den bästa. Ser fram emot att komma hem, är inlagd ett par veckor till. Passade på att dokumentera avdelningen innan jag gick på perm:

I det helt nyrenoverade och ergonomiskt utformade köket hittar vi Ulrika glatt botanisera bland puttrande grytor med "vit fisk" samtidigt som hon trillar fullkornskakor av Bragotyp, ah dessa ljufvliga kaffetillbehör! ;)

Vi fortsätter och kikar in på sal 9. Där står Elisabeth och puffar till vetekuddarna efter att ha broderat kompresser hela förmiddagen. Rummet är smakfullt inrett och borden är inte alls belamrade med garnnystan, tidningar, stickbeskrivningar, ett oändligt antal påbörjade projekt och härvhögar. *host host*

Nu är timman sen och Syster Lotta anländer lätt andfådd och rosig om kinderna efter att ha cyklat i ilfart genom stan till sitt nattpass, beredd att diskutera nya rön om NT-proBNP, som är N-terminalen av BNPs förstadium proBNP över en kanna nybryggt te med vakna patienter.

To be continued...

En mycket snabb uppdatering, dotra håller ett stadigt tag om nätverkskabeln och pekar menande på klockan. Broderipryttlarna är övergivna till förmån för stickorna. När jag letade inspiration i bokhyllan hittade jag 3 böcker med stickade dockkläder. Vilka underbara mönster, jag vill göra dem alla! Inte bara är modellerna fina, det är ett sant nöje att bläddra i böckerna enbart för de fina fotografiernas skull. Målfrid Gausel heter den norska författarinnan och designern.



Jag har börjat sticka en klänning, den är nästan klar. Det fattas lite på den andra ärmen och en löskrage. Färgen på fotografiet överensstämmer definitivt inte med den verkliga, som är mer åt det vinröda hållet. Jag funderar redan vilken modell jag ska göra härnäst!



Ett par virkade tofflor har det också blivit. De ska vara i babystorlek, vilket enligt beskrivningen är 10 cm för 0-3 månader gammal bebis. Virkning är verkligen inte min starka sida, jag fick göra om den första tofflan 3 gånger, den första blev bara 5-6 cm lång... Masktäthetsprov? Äh!). Egentligen skulle jag ha gett bort tofflorna till en ny bebis men det slutar nog med något köpt.


Nu ryker nätverkskabeln mycket snart! Sköt om er.


"I can only please one person a day. Today isn't your day. Tomorrow doesn't look good either".

Kort och gott

Det har blivit några fler broderade kort samt en vepa med Hälge - allt har gått till försäljning. Men nu har jag så förbenat ont i handlederna att nålen får vila.
Till min stora glädje har vänner nedkommit med både flick- och pojkbebisar, jag tänker mig små söta koftor och ännu mindre och sötare tofflor. Sedan har jag sett en sjal stickad med Kaunigarn, otroligt vacker. Vill göra! Babybroderiet längst ner till höger gjorde jag i somras.



Förra veckan grävde jag runt i min gnomepåse och plockade fram färdigstickade delar till 4-5 gnomes. Tänkte suturera fast extremiteterna på kropparna till förmiddagskaffet men så ringde telefonen... 15 minuter senare var hälften av kroppsdelarna utspridda i bostaden. Jag kunde rädda de flesta undan de tjuvaktiga ligister som härjar här. Två ben är dock fortfarande borta. Det blev bara en gnome, sedan lessnade jag på att sy. De andra får ligga och mogna så länge.



För övrigt kan berättas att vi fått ytterligare en familjemedlem. Hon heter Aniu, har långa ben, supervassa tänder, löjliga små disktrasor till öron som flapprar när hon skakar på huvudet och hon är täckt av ett lanugomjukt fluff. Alla andra valpar jag lyft upp och tagit i famnen har varit stela och velat ner, men inte Aniu, hon kramar tillbaks och riktigt gosar in sig. Ett tag. Sedan är det full rulle igen.



Det kommer fler bilder, behöver lära mig hur man tömmer minneskortet till en extern hårddisk först. Täjk cär!

Sjögurkor och strumpbryderier

Jag stor häromdagen och funderade på om vi skulle ha bräserad sjögurka eller fläskfilégryta till middag när det slog mig att min blogg legat i malpåse i nio månader eller så. Associationen till bloggande när jag står och klämmer på sjögurka bör jag nog ta upp i en terapisession vid tillfälle.





I alla fall... sedan senvintern har jag: Tappat lusten att sticka, återupptäckt korsstygnen, avyttrat en tusendel av mitt gigantiska garnberg, köpt 250 dockor DMC, fått dille på att tillverka gratulationskort, fått betalt för att tillverka gratulationskort, fått beställningar på broderade gratulationskort, fått förskottsbetalning för beställda gratulationskort. :) Behållningen har gått till människors arbete för att hitta kärleksfulla hem till katter som farit illa på ett eller annat sätt.





Igår när jag var ute med Hunden och vi höll på att virvla iväg med nordanvinden återkom lusten att lägga upp några maskor. En fuskolle skulle banne mig inte vara helt fel. Inte en sjal att vira runt skallen heller. Tror att jag har några nystan Dream med angora som skulle göra sig bra mot mitt känsliga halsskinn. Fast först har jag några beställda kort jag måste brodera klart.





Medaljregnet i sommar: Först ut var Svägerskan som ryckte åt sig ett SM-silver i Sunne (känn ingen press nu M, men camping på Himmelska Fridens Torg 2008 låter väldigt lockande!) tätt följt av Hunden som ställdes för första gången med J som handler och blev fyra av sextiosju tävlande - så roligt! Sedan fick jag en beställning på ett födelsedagskort till en yngling som vann något i fotbollsväg, allsvenskan tror jag det kallas.





Ynglingens mormor ville ha kortet i form av en fotbollsspelare i landslagsdräkt och eftersom jag inte hade möjlighet att googla när det var dags för strumporna slängde jag ut en enkel fråga till bekantingar via sms, "Vilken färg har svenska landslagsspelarnas fotbollsstrumpor", svaren var dessa:

• annAH: Jag tittar aldrig på fotboll men gjorde jag det skulle jag vila ögonen på andra kroppdelar än spelarnas fötter.


• Dr H: Rosa. Om jag fick bestämma.


• HesaJi: Ingen aning. Jag spelade fotboll med Pia Sundhage i yngre dagar men då var vi nakna. He he.


• Mupp: Eh... vem? Vad?

Tack vare dessa intelligenta svar och mitt eget sportintresse som enbart sträcker sig till rodel blev strumpkulören inte helt korrekt. Men mottagaren blev jätteglad ändå.

Slutligen... plocka fram popcornen och tag plats i fåtöljen, nu blir det filmtajm, hej!

Några nystan rikare

Febern har lagt sig och lungorna rasslar snart inte alls. Jag har förflyttat mig till soffhörnet där jag stickar på babyklänningen, sörplar te och håller samtidigt koll på vad doktorerna i Grey´s Anatomy pysslar med. DVD-boxar är en välsignelse!



Jag beställde Opalgarn från Garnhärvan i förra veckan (extrapriser kallade "fredagsmys"!).Jag vet inte riktigt varför jag köper strumpgarn, jag har inte precis gjort mig känd som någon stor strumpstickerska. Men garnerna är vackra och på nätet florerar det en hel del tjusiga spetsmönstrade sockor, så kanske kommer de till användning förr eller senare ändå.



Från YlloTyll beställde jag garn (Safran och CottonViscos) till en sommarkofta ur vårens kollektion samt garn till några mindre projekt, mest pulsvärmare och mössor. Dropskatalogerna kostade bara en tia styck så jag passade på att köpa till en väninna utan dator.



I söndags var W förbi och frågade då om jag ville följa med till Norge nästa vecka. Men hallå, det är klart att jag VILL! Fast sådana resor är inget man kastar sig iväg på hur som helst, man vill hinna förbereda sin inköpslista. Ju. Nå, W åker till Norge titt som tätt så det kommer fler chanser.

Rapport från baslägret

De otäcka streptokockerna håller ett fast grepp om våra flimmerhår. Våldsamma hostattacker, febertoppar och snoriga näsor är följden. Vi lämnar sjuksängen enbart för att tanka näring och, i mitt fall, läkande köporgier på Garnkorgen, YlloTyll och AngelYarns. Efter en flukt på Garngamens sida (scrolla, scrolla, scrolla...) inser jag att mitt garnförråd är alltför snålt tilltaget!

Sedan mitt sista inlägg har den årliga inventeringen av familjens kreatur skett. Följande pälspåsar hittades i hemmet:



1. Lilla Miuo. Utrustad med tefatsstora pupiller och synnerligen välutvecklade hörntänder, dessa huggs med stor förtjusning in i sovande människotår. Långt kriminalregister med garnstölder. Kompis med Hunden.



2. Svarte Katten. Mycket vacker och ståtlig hankatt. Se bara på de rörliga öronlapparna och de mjukt rundade morrhårskuddarna! Solitär. Avskyr Hunden, som får ta emot en hel del smockor.



3. Hunden. Lättförälskad, flirtar hej vilt med grannskapets herrhundar. Generande hårväxt mellan tårna. Kompis med Lilla Miuo.



Noll stickning för tillfället. Den här babyklänningen ska jag ta tag i när krafterna kommer tillbaka. Ska använda Mandarin Petit som är ett härligt bomullsgarn att sticka i.

Over´n out!

Tummen upp!

Vantarna är inte längre tumlösa. Det blev raka sådana. Jag är rätt nöjd även om flätorna naturligtvis borde ha vridits åt andra hållet på vante nummer två, det misstaget kan jag dock leva med för de är förbaskat sköna på händerna!

Jag ska switcha till Betaversionen av blogspot. Antagligen kommer den här bloggen att upplösas i miljarder små pixelpartiklar någonstans i sajberrymden. Jag är skeptisk till datorer och allt datorrelaterat som inte handlar om att surfa runt på webben känns mycket traumatiskt.

Time to go, hunden har ett ärende bakom busken att sköta. Lev väl!

Timmarna med tummen

Den första stickbok jag köpte var "Vantar, mössor, sockor och sjalar" av Anita Gunnars. Där finns beskrivning till ett par tumvantar med flätmönster i alpaca. Igår tog jag fram min Indiecita-kon, stickor och iPod samt knycklade ihop en katt som nackkudde och satte igång att sticka. Det var roligt. Ända tills ökningen för tumkilen var klar. Då hade jag (precis som beskrivet) ökat 24 m totalt, en m varje varv, trätt 24 m på tråd och gjort fyra nya maskor i tumgreppet. Varje mönserrapport är 9 maskor, två mönsterrapporter per sticka + 4 maskor? Vad gör man med 4 maskor mellan två mönsterrapporter? Och varför sitter min tråd för tummen på 8:e flätvridningen medan bokens tummar fortsätter upp till något som ser ut som 11:e flätvridningen? Naturligtvis har jag läst fel i beskrivningen! Räkna, räkna, repa upp, räkna, räkna... Men nej, resultatet blir detsamma. Nu har jag följande valmöjligheter:

1. Klippa av tråden, kasta in det-som-skulle-bli-en-schysst-tumvante och boken i öppna spisen, fjutta på och glömma alltsammans.
2. Skriva ett inlägg på Sticklistan för att höra om någon möjligtvis kanske stickat dessa vantar och "fått ihop det".
3. Repa upp och sticka en vante med "rak" tumme. Hur många maskor avsätts för tummen då? Hur gör jag med mönstret? Ska jag helt enkelt skippa mönsterstickningen på tummen och hela tiden se till att ha de färdiga vantarnas ovansida ut mot resten av världen? Många frågor blir det.

Fortsättning följer.

Stickning är en textil teknik

Januaris viktigaste händelser:

3/1 Stickar en högersocka.
4/1 Stickar en vänstersocka.



6/1 Är på permission och träffar H, som tycker att jag luktar sjukhus. Jag tror inte det är positivt? Får i alla fall underbar lektyr med tips om hur man kan gosa till det i sin sommarstuga och ett doftpaket som är nam-nam!





7/1 Besöker Sallys garn och blir sittande över två timmar. Riktigt najs butik det där!
12/1 Stickar offentligt för första gången! I väntan på transport från sjukhus A till sjukhus B sitter jag och stickar på en pulsvärmare. Folk som går förbi tittar, många nickar och ser glada ut. En gammal farbror kommer fram och frågar vad jag gör, han kommer ihåg muddar från länge sedan, som damerna bar när de ville vara extra fina. Försöker sticka i taxin men blir illamående och inser att det inte är min grej.



13/1 Ledsnar på sjukhusmiljön, tar mig ner till Sallys garn. Träffar L där och blir kvar länge, länge. Garnprat, mönsterprat, skvaller och inbokad fika i stan.
16/1 Gulliga rara A har varit i Oslo och köpt med sig Dale Babyull och två mönsterhäften med otroligt härliga babyplagg. Bestämmer mig för att själv besöka Norge inom 12 månader för att checka läget i detta Mekka för god design och vackra garner.



20/1 Plockar fram en pullover jag började sticka i november. Packar in den i garderoben igen tills jag känner mig mer välvilligt inställd till den. Stickar några pulsvärmare till.



25/1 Vi har familjeråd. Dottern och E önskar utöka pälsdjursflocken med ytterligare en hund. Jag vill hellre ha en alpacka med namnet Trevor. Han skulle strutta runt i lägenheten och bara vara, lite grinig men ganska charmig ändå, knapra i sig sitt hö och på kvällarna kunna användas som värmande saccosäck när jag vill sticka till Grey´s Anatomy och kanske skulle jag kunna dressera den till att... POFF! Eh. Jaha ja, en hund var det? Jaja. Blir nedröstad. Ser fram emot att få mina underarmar och stolsben sönderbitna, för att inte tala om alla de där pölarna på golvet...
30/1 Utskrives till hemmet i gott skick! Njuter av tillvaron.

Tills vi hörs igen - take care!

Tvåtusensjuårsförstainlägg

Input 2,2 kilo raggsocksgarn. Output 65 (sextiofem) gram barnsockor. Bilden talar sitt tydliga språk, produktiviteten är lika med låg. Raggsockor? Back to basics liksom. Det var så här det började en gång i tiden.

På Wikipedia, den fria encyklopedin, kan man läsa dessa informationsspäckade rader:
Raggsocka är en stickad strumpa av grovt garn som ofta används vintertid, gärna över vanliga strumpor. Raggsockor tillverkas ofta av ullgarn eller av garn i en blandning mellan ylle och syntetmaterial.

Nu vet vi. :)