02 september 2006

Vilse bland pluskvamperfekten

Att ha en fjortis kostar på. Nu tänker jag inte främst ekonomiskt utan mer på ett intellektuellt plan. Helgpermissionen från sjukstugan började med att vidtecknad blev överöst av grammatikböcker i det svenska skriftspråket. "Käre moder, hjälp mig att särskilja de olika ordklasserna samt tempusbestämma de här 87 verben", bad J mig med sin späda stämma. "Min älskade dotra, detta var min favoritsysselsättning i unga år", delgav jag henne. "Nu skall vi se... tempus... tempo-tempo-tempo... blädder-blädder-blädder, äsch.... usch... skriv temporalisarterit, det låter mäktigt och bra". "Du är ju helt jävla puckad, ut ur mitt rum!", skränar det lilla livet. Jag anade att jag blivit degraderad från min position som Högt Aktad Moder till något, här, onämnbart. Ack ja.



På stickfronten görs det ständiga felprioriteringar. Som jag nämnde för något inlägg sedan finns det en hel del UFO:n i byrålådan. Vore jag en disciplinerad, målmedveten, ambitiös stickerska skulle jag naturligtvis gjort undan dessa innan jag började med något nytt. Men icke! Här köps det ett tiopack av det nya garnet Baya och sedan stickas det ett bakstycke till en raglantröja. Roligt, roligt! Men garnfärgen är verkligen riktigt vidrig och jag tycker att tråden är slafsigt spunnen. Hade jag sett det garnet i en butik och klämt lite grann så hade jag aldrig köpt det. En av nackdelarna med att handla via nätet är ju "känselbortfallet". Nåja, tröjan kanske duger att fiska i. När jag nu tittar på fotot i efterhand så ser jag att bakstycket är avbildat på avigsidan. Så kan det gå när man inte håller sig inom rätt tempusform.



Ogjort. Icke färdigställt. Ej avslutat. Kära barn med några namn. Bubblorna längst ner? En mössa med plats för geniknölar så klart!



Så här glad var Kepsen förra vintern. Jag tror att Kepsar älskar den mörka och vintertyngda årstiden. Jag tänker pulkaåkning, varm chocolade, myspys i soffan, högar av hyrfilm och de varma, gosiga, men lite för små, mössorna. Det finns all anledning att tro att Kepsen kommer att se minst lika glad ut även kommande vinter. Way to go, Kepsen! :o)

4 kommentarer:

Annelie sa...

Angående "Fjortisen" så har du min fulla sympati. Mitt eget tonårsmonster, numera femton (och ett halvt) har lugnat ner sig betydligt sedan hon varit hemma några veckor efter språkresan. Men av någon outgrundlig anledning har tydligen en högre, kosmisk makt bestämt att min puls ska ligga på "jag bryter snart ihop"-nivån så nu är det den elvaåriga sonen som visar starka, förpubertala tecken. J--la tur att mannen steriliserade sig!

Mitz sa...

Vilka härliga ufo du har, den lila såg mycket inspirerande ut vad har du stickat i för garn? och den lilla vita med flätor, ja färgerna tilltalar mig enormt. Skall bli spännande att se vad det blir av dessa projekt.

Zina sa...

Till Annelie:

Ha ha! Jag hoppas utveckla sensibla tentakler. Så att man vet om det är läge att slänga ur sig ett litet "Hej!" när vi ses hemma efter skolan. ;)

Zina sa...

Till Mitz:

Tack! Det lila är mitt första försök att arbeta med bomull... Naturbomull heter garnet. Jag är lika nyfiken som du på att se vad det blir av dessa tingestar! :)