Dystra tider

Babyklänningen är ihopsydd och kommer snart att föräras den ljuvligt söta Alva, ett år i maj. Annars händer det inte mycket på stickfronten. Koftan till mamma är klar men får ligga och mogna till sig i väntan på att jag ska orka spänna ut delarna. Det som är jobbigt med att vara sjuk är att allting tar sådan tid och att man får hushålla med resurserna. Önskar att energin skulle räcka till för att göra alla de där sakerna som jag så gärna vill. Speciellt nu när det börjar våras, rycker det svårt i fingrarna att få så och plantera, städa och dona, baka och bjuda in, sy och inreda. Med mera, med mera. Förhoppningsvis kommer de där dagarna tillbaka, då sjukdom är ett minne blott och jag på morgonkvisten hjulandes tar mig upp till köket, sätter kaffet att puttra på spisen och sedan halvspringer till jobbet med skylten "produktiv" fastklistrad i pannan... ;) Jag saknar jobbet, jäkligt mycket, det gör jag. Speciellt när jag vinkar iväg dottern till skolan vid åttatiden och ser alla de där människorna som hastar iväg till pendeltåg och bussar. Men jag är inte en av dem utan den där som samlar ihop sina katter, tar en under var arm, och hasar ner till sängen för att sova meeeera. *tycka-synd-om-sig-själv-minen*