Raggigt rugg

Det är kallt i Lund nu. I alla fall enligt Han med frusna fötter (trots golvvärme). Jag har förklarat att vinddraget från den öppna balkongdörren KAN ha en kylande effekt på de små tassarna. Hursomhelst ömmar det i hjärttrakten och följdaktligen resulterade det i små värmande plagg. Lovikkavantar är tacksamt att sticka. Det går fort som ögat och slutresultatet ser rätt proffsigt ut, om jag får säga det själv (vilket jag ju får eftersom det här är min blog... ). Lurvade till dem rejält inuti men lät bli utanpå. Någon måtta får det vara. :)



Nu håller jag på att arbeta med mina första mönsterstickade vantar. Det går mycket långsamt och koordinationsförmågan är väl inte den bästa. På den första vanten höll jag båda trådarna (stickar med två färger) över pekfingret. Kände instinktivt att det var fel och stickningen liksom "knörvlade" ihop sig eftersom en del trådar blev för hårt åtdragna. Mycket "repa upp" blev det. Fick tipset att hålla den andra tråden över långfingret och se då gick det genast mycket smidigare. Har halva andra vanten kvar, sedan kanske det kommer ett bildbevis (som definitivt inte tål att detaljstuderas!).